Podden

Podcast

Vi använder en unik och autentisk delningsmetod där vi och poddgästerna låter hjärtat visa vägen.

I podden “Rakt in i Väggen” får ni följa Alexander och Jennifers utmattningsresor. Dessa avsnitt varvas med andra människors perspektiv och livsöden, personer som också har gått kraschat eller gått “rakt in i vägen”. Vi använder en prestationslös delningsmetod, inspirerat från Självhjälphuset Solkatten, där tanken är att vi och våra gäster ska låta vårt hjärta visa vägen för vad som sägs.

Poddavsnitt

119. “Det finns ett inneboende värde i trädet bortom prestation.” – Mona Drar

Lyssna på ett otroligt givande avsnitt med den jordnära Mona Drar. Som vi nämnt tidigare, har Mona Drar arbetat som legitimerad psykolog sedan 2004. Hon har arbetat inom barn- och[…]

Läs mer

118. “Det som inte fick hända hände” – Nina Andersson

  Nina fick ett samtal och besked från sin mor som ingen vill ha. Och konsekvenserna från vad hennes mor skulle berätta, tillsammans med andra omständigheter och historia, gjorde att[…]

Läs mer

117. Utmanande omständigheter

Jennifer har haft en väldigt tuff tid, vilket har gjort det svårt för oss att släppa ett eget poddavsnitt. Alexander har haft lite utmaningar på sitt håll också. Vi berättar[…]

Läs mer

Lyssna via en poddapp

Acast

Funkar för alla enheter.

LYSSNA I ACAST

Spotify

Funkar för alla enheter.

LYSSNA I SPOTIFY

Podcaster

Funkar för iphone & apple-enheter.

LYSSNA I PODCASTER

Podd-Recensioner

Från några lyssnare:

Jättefin och öppen podcast direkt från hjärtat om hur man hittar sin egen väg tillbaka från utmattning. Ett måste för alla med utmattningsproblem. Så fint om vart självkänslan tagit vägen, ångest, att känna sina gränser och hitta balans igen!! Rekommenderas!!

“Laizacare”

iTunes

Ni har verkligen genom er podd fått mig att ta mig igenom mitt första år som utmattad. varje avsnitt är unikt och ger mig stöd, styrka, en känsla av att jag inte är ensam och mest av allt får ni mig att förstå min sjukdom. Jag önskar läkare psykologer och kuratorer skulle tipsa om er podd. Min kurator har fått er podd som tips att ge till andra utmattade. Tack till dig och Alexander. Ni båda har gjort och gör stor skillnad för mig och jag längtar efter varje avsnitt så fort jag lyssnat klart på det nyaste.

Helena

Facebook

Riktigt bra, sårbar och öppen podd. Viktig. Intervjuerna är inte heller alls lika bra som avsnitten då Alexander och Jennifer bara pratar sinsemellan. Det finns så många intervjupoddar men inget som liknar deras egna samtal.

Anonym

Via Itunes

Följ oss på Instagram

Instagram post 17874713857482124 Lyssna på ett otroligt givande avsnitt med den jordnära Mona Drar. Som vi nämnt tidigare, har Mona Drar arbetat som legitimerad psykolog sedan 2004. Hon har arbetat inom barn- och ungdomspsykiatrin, med ledarskapsutveckling och inom företagshälsovården. I många år har hon jobbat med högpresterande grupper och individer och stöttat dem till att hitta bättre balans och hållbarhet. Idag driver hon sitt eget företag med visionen att sprida medkänsla och mental hälsa  I ett citat från hennes poddmedverkan, jämför Mona människan med trädet: ”Jag tror att vi alla tänker att det är självklart att ett träd eller en planta har ett värde, oavsett om det producerar frukt eller bär eller så. Och så tänker vi att ett träd ändå är en slags varelse eller någonting vi sätter ett värde på. Vi går inte fram och sparkar på ett träd eller hugger ner det hur som helst, hoppas jag. Utan det har ett värde bara för att det finns, eller är levande. Det finns ett inneboende värde i trädet bortom prestation. Om vi kunde börja tänka lite så om oss själva, så tror jag att vi hade kunna vinna så oerhört mycket. Jag tror också att vi aldrig skulle behandla ett träd eller en planta så som vi kanske har behandlat oss själva, när vi drabbas av utmattning. Att bara ställa krav. Du ska bara producera frukt. Du ska bara producera bär hela tiden, men aldrig nån näring, aldrig nått vatten, aldrig någon bra jord. Du ska bara bara bara producera. Det förstår ju vi när vi kollar på ett träd att det är ohållbart”  Monas egna ord om avsnittet efter: – Under tiden jag samtalade med Jennifer glömde jag att vi blev inspelade. Därför har jag svårt att sammanfatta innehållet. För mig var det inte enbart ett samtal om utmattning, det var fr.a. ett verkligt möte som nådde ända in i själen. Hoppas vårt möte kan bli värdefullt för dig. Återkoppla gärna! Vad tyckte du om avsnittet? Vad dök upp dig efter att ha lyssnat? 
Ha en fortsatt fin vecka! Varma hälsningar, Jennifer, Mona och Alexander 
Prenumerera, recensera och betygsätt oss gärna på iTunes, eller i din poddapp så andra vet att vi finns! ♥ Stöd vår podd genom att swisha till följande nummer: 123 485 88 33

Lyssna på ett otroligt givande avsnitt med den jordnära Mona Drar. Som vi nämnt tidigare, har Mona Drar arbetat som legitimerad psykolog sedan 2004. Hon har arbetat inom barn- och ungdomspsykiatrin, med ledarskapsutveckling och inom företagshälsovården. I många år har hon jobbat med högpresterande grupper och individer och stöttat dem till att hitta bättre balans och hållbarhet. Idag driver hon sitt eget företag med visionen att sprida medkänsla och mental hälsa

I ett citat från hennes poddmedverkan, jämför Mona människan med trädet: ”Jag tror att vi alla tänker att det är självklart att ett träd eller en planta har ett värde, oavsett om det producerar frukt eller bär eller så. Och så tänker vi att ett träd ändå är en slags varelse eller någonting vi sätter ett värde på. Vi går inte fram och sparkar på ett träd eller hugger ner det hur som helst, hoppas jag. Utan det har ett värde bara för att det finns, eller är levande. Det finns ett inneboende värde i trädet bortom prestation. Om vi kunde börja tänka lite så om oss själva, så tror jag att vi hade kunna vinna så oerhört mycket. Jag tror också att vi aldrig skulle behandla ett träd eller en planta så som vi kanske har behandlat oss själva, när vi drabbas av utmattning. Att bara ställa krav. Du ska bara producera frukt. Du ska bara producera bär hela tiden, men aldrig nån näring, aldrig nått vatten, aldrig någon bra jord. Du ska bara bara bara producera. Det förstår ju vi när vi kollar på ett träd att det är ohållbart”

Monas egna ord om avsnittet efter: – Under tiden jag samtalade med Jennifer glömde jag att vi blev inspelade. Därför har jag svårt att sammanfatta innehållet. För mig var det inte enbart ett samtal om utmattning, det var fr.a. ett verkligt möte som nådde ända in i själen. Hoppas vårt möte kan bli värdefullt för dig. Återkoppla gärna! Vad tyckte du om avsnittet? Vad dök upp dig efter att ha lyssnat?
Ha en fortsatt fin vecka! Varma hälsningar, Jennifer, Mona och Alexander
Prenumerera, recensera och betygsätt oss gärna på iTunes, eller i din poddapp så andra vet att vi finns! ♥ Stöd vår podd genom att swisha till följande nummer: 123 485 88 33
...

65 7
Instagram post 17865497455540134 📝 Veckans textdelning 📝  Sandy: 
Inom loppet på 2 1/2 år hade jag funnit min livskärlek, förlovat mig, blivit gravid, lämnat min trygghets zon och flyttat till en ny stad, gift mig, fött vårt första barn med akut kejsarsnitt där överlevnad inte alls var självklar, blivit gravid igen bara efter 2 månader som nybliven mamma, fött vårt andra barn, renoverat ett hus, börjat på ett nytt jobb med nya kollegor och en ny roll som avdelningsansvarig. Efter jag hade jobbat i ca 5 månader så hände en incident på mina barns förskola som ingen förälder ska behöva uppleva. Det var som ett monster som åt upp mig inne från. Alla känslor kvävde mig, samtidigt som jag var tvungen att vara stark för mina barn.
Några veckor efter kollapsade jag i bilen påväg för att lämna barnen på deras förskola. Jag hittade inte vägen till barnens förskola och var ute och körde runt mitt i ingenstans. Den dagen fick jag en akut läkartid och blev sjukskriven 100% för utmattningssyndrom.
Den gången var jag tillbaka till jobbet redan efter 2 månader. Alldeles för snabbt och egentligen inte alls frisk.
Januari 2019 insjuknar jag igen, denna gång tar det mycket längre tid då jag inte har något stöd från försäkringskassan. Jag vågar inte tänka på vart jag hade varit idag om jag inte hade haft mitt stöd från min familj, läkare & psykolog.
Något som jag har reflekterat över är att det är inte många människor runt om mig (som man har trott stått en nära) som bryr sig när man blir sjuk. Inte många som har hört av sig för att fråga hur man mår eller om man behöver hjälp. Tror däremot att hade jag skickat en bild där jag ligger nedbäddad på en sjukhussäng, hade telefonen gått varm! Det underlättar för mig och välja vilka som jag ska lägga energi på.
(Fortsättning i kommentarsfältet)

📝 Veckans textdelning 📝

Sandy:
Inom loppet på 2 1/2 år hade jag funnit min livskärlek, förlovat mig, blivit gravid, lämnat min trygghets zon och flyttat till en ny stad, gift mig, fött vårt första barn med akut kejsarsnitt där överlevnad inte alls var självklar, blivit gravid igen bara efter 2 månader som nybliven mamma, fött vårt andra barn, renoverat ett hus, börjat på ett nytt jobb med nya kollegor och en ny roll som avdelningsansvarig. Efter jag hade jobbat i ca 5 månader så hände en incident på mina barns förskola som ingen förälder ska behöva uppleva. Det var som ett monster som åt upp mig inne från. Alla känslor kvävde mig, samtidigt som jag var tvungen att vara stark för mina barn.
Några veckor efter kollapsade jag i bilen påväg för att lämna barnen på deras förskola. Jag hittade inte vägen till barnens förskola och var ute och körde runt mitt i ingenstans. Den dagen fick jag en akut läkartid och blev sjukskriven 100% för utmattningssyndrom.
Den gången var jag tillbaka till jobbet redan efter 2 månader. Alldeles för snabbt och egentligen inte alls frisk.
Januari 2019 insjuknar jag igen, denna gång tar det mycket längre tid då jag inte har något stöd från försäkringskassan. Jag vågar inte tänka på vart jag hade varit idag om jag inte hade haft mitt stöd från min familj, läkare & psykolog.
Något som jag har reflekterat över är att det är inte många människor runt om mig (som man har trott stått en nära) som bryr sig när man blir sjuk. Inte många som har hört av sig för att fråga hur man mår eller om man behöver hjälp. Tror däremot att hade jag skickat en bild där jag ligger nedbäddad på en sjukhussäng, hade telefonen gått varm! Det underlättar för mig och välja vilka som jag ska lägga energi på.
(Fortsättning i kommentarsfältet)
...

145 13
Instagram post 18113246704029002 Varför heter det egentligen ”att vara sårbar”. Själva laddningen till ordet är enligt mig helt fel. När jag hör ordet ”sårbar”låter det för mig som att det är ett tillstånd där man är extra utsatt för att skadas eller att man på något sätt behöver skydda sig. Och det är inte alls min upplevelse. Utan min upplevelse av ordet ”sårbar” är att människor använder det ordet när man beskriver en person som är ledsen. Och när man gör det, så kan jag uppleva att vi separerar själva känslan från våra andra känslor. Och jag tror inte är bra för oss att göra det. Jag gör ju inte den separationen när jag upplever andra tillstånd eller känslor på samma sätt. Jag har alltid inspirerats av människor som vågar vara nakna och öppna med sig själva, och livet, precis som det är. Istället för att bara försöka hålla upp ett sken av att allt är bra hela tiden. Samtidigt så förstår ju jag att vi människor har blivit programmerade så sen vi var små. Och att vi är ”starka” när vi kan bita ihop istället för att visa oss ”sårbara” och mänskliga. Så även om jag idag ser att det krävs mer styrka att vara sårbar och visa sig ledsen när man faktiskt känner sig ledsen, så känner jag också att det ligger något fundamentalt fel i ordet ”sårbar” när det gäller vilka laddningar som finns i ordet. Däremot så tror jag att vi befinner oss i en tid där vi behöver fler människor som vågar visa dessa sidor av oss själva för att kunna visa att det inte är något som är farligt eller något som vi behöver undvika att känna eller att vara i. Och även om det blir en separation i sig, så tror jag mer på att vi använder ordet ”styrkbar” snarare än ”sårbar”. För i denna tid som vi befinner oss i just nu så är det en styrka och något som behövs extra av i vårt samhälle! 💖

Varför heter det egentligen ”att vara sårbar”. Själva laddningen till ordet är enligt mig helt fel. När jag hör ordet ”sårbar”låter det för mig som att det är ett tillstånd där man är extra utsatt för att skadas eller att man på något sätt behöver skydda sig. Och det är inte alls min upplevelse. Utan min upplevelse av ordet ”sårbar” är att människor använder det ordet när man beskriver en person som är ledsen. Och när man gör det, så kan jag uppleva att vi separerar själva känslan från våra andra känslor. Och jag tror inte är bra för oss att göra det. Jag gör ju inte den separationen när jag upplever andra tillstånd eller känslor på samma sätt. Jag har alltid inspirerats av människor som vågar vara nakna och öppna med sig själva, och livet, precis som det är. Istället för att bara försöka hålla upp ett sken av att allt är bra hela tiden. Samtidigt så förstår ju jag att vi människor har blivit programmerade så sen vi var små. Och att vi är ”starka” när vi kan bita ihop istället för att visa oss ”sårbara” och mänskliga. Så även om jag idag ser att det krävs mer styrka att vara sårbar och visa sig ledsen när man faktiskt känner sig ledsen, så känner jag också att det ligger något fundamentalt fel i ordet ”sårbar” när det gäller vilka laddningar som finns i ordet. Däremot så tror jag att vi befinner oss i en tid där vi behöver fler människor som vågar visa dessa sidor av oss själva för att kunna visa att det inte är något som är farligt eller något som vi behöver undvika att känna eller att vara i. Och även om det blir en separation i sig, så tror jag mer på att vi använder ordet ”styrkbar” snarare än ”sårbar”. För i denna tid som vi befinner oss i just nu så är det en styrka och något som behövs extra av i vårt samhälle! 💖 ...

141 15
Instagram post 17872817221491950 ❤️ #utmattningssyndrom #psykiskohälsa #blilyssnadpå #vågalyssna #vågaberätta

❤️ #utmattningssyndrom #psykiskohälsa #blilyssnadpå #vågalyssna #vågaberätta ...

111 0
Instagram post 18114630082051547 📝 Textdelning📝  Marie: 
Hade anat symptomen i månader. Ändå blev jag så förvånad när det hände. Nästan som att jag trodde att kraschen redan varit.
Det hade den inte.
Efter tio månader på resande och flyttande fot med två småbarn och make, var jag slut. Gamla trauman. Det bipolära. Allting imploderade när vi fick veta att barnens plats på förskolan skjutits upp med fyra månader.
Min kropp orkade inte mer.
Den vek sig.
Hårdnade.
Orden ringde i öronen: ”Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte mer.”
.
Ingenting under de första månaderna flöt på. Värmen satte spår i hela familjen och vi tog oss knappt utanför dörren då AC inne var att föredra. Brottades med ett mörkt samvete inför hur vi inte lät våra fina barn göra sånt som andra gör.
Men jag orkade inte.
Allting blev bara svart.
FK bråkade. Inga pengar på fyra månader.
Allt jag ville var att ångra den flytt vi tagit oss för, åka hem till trygga Sundsvall och låtsas som allt bara var bra.
Istället fick jag ännu en gång ta upp kampen för mitt liv.
Då vården, som vi vet, inte kan göra mycket. Mötte fem läkare på fyra månader. Krigade för ersättning.
Blev sämre. Tappade tal. Muskelryckningar. Minnesluckor.
Kognitiva nedsättningar som till slut fick FK att säga visst, vi godkänner din utmattning.
Man är så liten. Obetydlig.
Det är vedervärdigt. Samtidigt som allt jag ville var att orka igen, för barnen. Med barnen. Maken. Leva det liv vi drömt om.
.
Jag är utbildad mindfulnessinstruktör och har levt medicinfri samt nykter sedan 2011. Har en del verktyg. Dem fick jag plocka upp. Hela arsenalen. Välta omkull allt jag trodde jag visste om mig själv. Lägga ur tio växlar och komma in i mig själv.
Andas. Endast prioritera det viktiga.
Mig själv.
Är på väg tillbaka - med tillit till att det kan vända när som helst.
Utmattning är lömskt. Självinsikt till tusen, spelar ingen roll.
Om vi inte förändrar det mönster vi hade till något mer hållbart, kommer vi landa där igen.
Vad jag säger är, du kan må bättre. Tro på det.
Men våga också börja bry dig om Dig själv.
Än hur svårt det är.
Ett steg i taget.
Älska Dig Själv.
Amen.

📝 Textdelning📝

Marie:
Hade anat symptomen i månader. Ändå blev jag så förvånad när det hände. Nästan som att jag trodde att kraschen redan varit.
Det hade den inte.
Efter tio månader på resande och flyttande fot med två småbarn och make, var jag slut. Gamla trauman. Det bipolära. Allting imploderade när vi fick veta att barnens plats på förskolan skjutits upp med fyra månader.
Min kropp orkade inte mer.
Den vek sig.
Hårdnade.
Orden ringde i öronen: ”Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte mer.”
.
Ingenting under de första månaderna flöt på. Värmen satte spår i hela familjen och vi tog oss knappt utanför dörren då AC inne var att föredra. Brottades med ett mörkt samvete inför hur vi inte lät våra fina barn göra sånt som andra gör.
Men jag orkade inte.
Allting blev bara svart.
FK bråkade. Inga pengar på fyra månader.
Allt jag ville var att ångra den flytt vi tagit oss för, åka hem till trygga Sundsvall och låtsas som allt bara var bra.
Istället fick jag ännu en gång ta upp kampen för mitt liv.
Då vården, som vi vet, inte kan göra mycket. Mötte fem läkare på fyra månader. Krigade för ersättning.
Blev sämre. Tappade tal. Muskelryckningar. Minnesluckor.
Kognitiva nedsättningar som till slut fick FK att säga visst, vi godkänner din utmattning.
Man är så liten. Obetydlig.
Det är vedervärdigt. Samtidigt som allt jag ville var att orka igen, för barnen. Med barnen. Maken. Leva det liv vi drömt om.
.
Jag är utbildad mindfulnessinstruktör och har levt medicinfri samt nykter sedan 2011. Har en del verktyg. Dem fick jag plocka upp. Hela arsenalen. Välta omkull allt jag trodde jag visste om mig själv. Lägga ur tio växlar och komma in i mig själv.
Andas. Endast prioritera det viktiga.
Mig själv.
Är på väg tillbaka - med tillit till att det kan vända när som helst.
Utmattning är lömskt. Självinsikt till tusen, spelar ingen roll.
Om vi inte förändrar det mönster vi hade till något mer hållbart, kommer vi landa där igen.
Vad jag säger är, du kan må bättre. Tro på det.
Men våga också börja bry dig om Dig själv.
Än hur svårt det är.
Ett steg i taget.
Älska Dig Själv.
Amen.
...

131 19
Instagram post 17873462887485632 Oavsett hur det liv ser ut just nu, så har du exakt de omständigheter som du behöver för ditt eviga expanderande och utvecklade. Allt är för ditt högsta bästa. Med tiden kommer du förstå. Önskar dig en fortsätt fin lördag och helg! Kram💞

Oavsett hur det liv ser ut just nu, så har du exakt de omständigheter som du behöver för ditt eviga expanderande och utvecklade. Allt är för ditt högsta bästa. Med tiden kommer du förstå. Önskar dig en fortsätt fin lördag och helg! Kram💞 ...

111 10

Kontakta oss

Maila oss:
Följ oss: