“Hade hamnat i utmattningsdepression oavsett”

Johanna:

För mig hade det inte spelat någon roll vad jag arbetat med för jag hade hamnat i utmattningsdepression oavsett. För fyra år sedan var jag långtidssjukskriven för utmattningsdepression. Vägen dit var lång, jag hade pressat mig själv professionellt och privat under många år. Stressen tog sig många uttryck; ont i kroppen, extrem trötthet, irritation, yrsel och ilska men jag låtsades inte förstå vad kroppen ville berätta för mig. Till slut blev jag blev sjukskriven; gick en stresshanteringskurs på vc där vi pratade om kost, sömn, träning, mindfullness. Mina dagar bestod av att lämna barnen på förskolan, ta en promenad vid havet, träna på vårdcentralen, kbt, hämta barnen. Såhär i efterhand så var det helt galet att jag inte bad barnens pappa om hjälp på morgnarna för att stötta upp mig då jag faktiskt inte orkade egentligen. Jag valde också att hämta barnen tidigt från förskolan något som jag inte skulle ha gjort då jag faktiskt inte var en helt närvarande och frisk mamma. En förklaring till detta är ju att min son har ADD med autistiska drag, något vi inte visste då men han mådde ju bättre av att ha kortare dagar på förskolan. Mitt i allt detta så hade vi ett stort hus á la inredningstidningarnas våta dröm och en trädgård som behövde skötas om. Utmattningsdepressionen fick mig att ändra mina prioriteringar. Jag ville leva ett annat liv och skilsmässan blev ett faktum. Jag började jobba igen och åren härefter har bestått av några återfall då den sköra balansen rubbats genom dålig arbetsmiljö, tuff vardag med ett barn med diagnos, ständig kamp med skolan, hinna med att vara mamma till det andra barnet och att jag inte tagit mig tid att ta hand om mig själv på ett bra sätt.
Den stora förändringen kom för två år sedan då jag började meditera morgon och kväll, ett halvår senare började jag göra yoga varje morgon, insikten om att jag är högkänslig och i samma veva började jag på KBT.

Jag är numera tacksam för mycket i livet, sätter gränser, accepterar, bryter ihop och reser mig igen och förstår att bara jag kan ta ansvar för mig själv. Men framförallt tar jag hand om mig och jag är snäll mot mig själv, för det är jag värd alla dagar i veckan.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *