Blogg

Bloggen

Nu delar vi människors utmattningsresor även i vår blogg.

Förutom att lyssna på inspirerande människor i vår podd, kan du också läsa om människor som öppnar upp och delar sin utmattningsresa i vår blogg.

Blogg 24: “Att möta oss själva där vi är och inte där vi tycker att vi borde vara. “

”Att möta oss själva där vi är och inte där vi tycker att vi borde vara.”Karolina – 38 år, delar sin utmattningsresa i blogg 24

Read more

Blogg 23: “Bryta och byta arbetsmiljö”

”Bryta och byta arbetsmiljö” Anna – 32 år, delar sin utmattningsresa i blogg 23

Read more

Blogg 22: “Nu ser jag min kropp som min bästa vän.”

”Nu ser jag min kropp som min bästa vän” Madelene – 27 år, delar sin utmattningsresa i blogg 22

Read more

Blogg 21: Tänk om livet inte bara händer oss – tänk om vi kan vara med och välja.

”Tänk om livet inte bara händer oss – Tänk om vi kan vara med och välja”Matilda – 33 år, delar sin utmattningsresa i blogg 21

Read more

Blogg 20: “Jag skulle leva upp till ideal som var helt orimliga”

Blogg 20: ”Jag skulle leva upp till ideal som var helt orimliga”Helen – 42 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 19: “Min pånyttfödelse”

Blogg 19: ”Min pånyttfödelse” Josefin – 27 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 18: “Jag tror jag blev lite bättre bara av att öppna upp”

Blogg 18: ”Jag tror jag blev lite bättre bara av att öppna upp.” Reidar – 42 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 17: “Psykiska sjukdomar är lika mycket sjukdomar som andra sjukdomar.”

Blogg 17: ”Psykiska sjukdommar är lika mycket sjukdommar som andra sjukdommar” Lucille – 29 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 16: “Bipolär och utmattad”

Blogg 16: ”Bipolär och utmattad” Lisa – 39 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 15: “Stressen kom smygandes men jag fortsatte att köra på som vanligt”

Blogg 15: ”Stressen kom smygandes men jag fortsatte att köra på som vanligt” Anja – 18 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 14: ”Hon kallades för Psycho Bitch”

Blogg 14: ”Hon kallades för Psycho Bitch” Camilla – 36 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 13: “Psykisk ohälsa och utbrändhet finns, oavsett hur mycket vi människor försöker filtrera bort.”

Blogg 13: “Psykisk ohälsa och utbrändhet finns, oavsett hur mycket vi människor försöker filtrera bort.” Susanna – 29 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 12: “Jag blev någon annan, än mig själv”

Blogg 12: “Jag blev någon annan, än mig själv” Sanna – 42 år, delar sin utmattningsresa Att skriva ger mig en slags lättnadskänsla. Jag tycker att det är roligt, nyttigt, läkande[…]

Read more

Blogg 11: “Börjar dansa och gråter glädjetårar”

Blogg 11: “Börjar dansa och gråter glädjetårar” Johan – 44 år, delar sin utmattningsresa — Springer hem med andan i halsen då jag redan i huvudet är på fotbollsplanen och[…]

Read more

Blogg 10: ”Håll ut. Det blir bättre.”

Blogg 10: ”Håll ut. Det blir bättre.” Line – 38 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 9: “Jag älskar ju att leva! Och jag är värd att leva!”

Blogg 9: ”Jag älskar ju att leva! Och jag är värd att leva!” Sandy – 32 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 8: “Kan vända när som helst”

Blogg 8: ”Kan vända när som helst” Maria – 34 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 7: “Hade hamnat i utmattningsdepression oavsett”

Blogg 7: ”Hade hamnat i utmattningsdepression oavsett” Johanna – 45 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 6: “Bestämde mig för att jag aldrig mer skulle tillbaka dit, och så blev det.”

Blogg 6: ”Bestämde mig för att jag aldrig mer skulle tillbaka dit, och så blev det” Amanda – 29 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 5: “Njuter mer av att vara nöjd”

Blogg 5: ”Njuter mer av att vara nöjd” Johan – 38 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 4: “Att förlora mig själv”

Blogg 4: ”Att förlora mig själv” Sanna – 41 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 3: “Idag lever jag ett liv bortanför krav och förväntningar på vem jag borde vara”

Blogg 3: ”Idag lever jag ett liv bortanför krav och förväntningar på vem jag borde vara” Nathalie – 29 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 2: “Jag gick vilse men har börjat finna de nya vägarna”

Blogg 2: ”Jag gick vilse men har börjat finna de nya vägarna” Suzana – 32 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Blogg 1: “Skam, frustration, rädsla & sorg höll mig tidvis i ett järngrepp”

Blogg 1: ”Skam, frustration, rädsla & sorg höll mig tidvis i ett järngrepp” Hanna – 40 år, delar sin utmattningsresa

Read more

Följ oss på Instagram

Instagram post 18139974742158346 Jag jämför mig så mycket med andra människor i plugget. Varför? Det undrar jag med. Tänker att jag borde hit, och borde dit, ska testa det där även om måendet inte håller för det, säga ja dit och okej dit. Det är egentligen helt orimligt att jag jämför mig med individer som mår bra. Hur mycket är det värt att pressa sig i sitt mående, för att lyckas prestera i sina studier? Jag brukar tänka "Jag borde klara det här.", "Jag kan väl iallafall testa att gå till praktiken, även om det troligtvis inte kommer att fungera...?", "Jag har ju redan dragit ut på examen i ett år, på grund av sjukskrivning, inte ska jag väl dra ut på det ännu mer?", MEN hur rimligt är det? Hur snäll är jag mot mig själv genom att jämföra mig med andra som läser mitt program, och som troligtvis mår betydligt bättre än mig? Jag fightas med tankar om att jag borde göra praktiken som snart är här, att det är onödigt att låta tiden gå och att jag helt enkelt får stänga av om det blir för tufft. DOCK håller det inte att stänga av längre. Det bryter ner mig inifrån. Samtidigt som ovanstående har jag fått avrådan att göra praktiken från mina lärare, psykolog och vänner - som kan se situationen utifrån. Och se vad jag behöver. Tillslut, trots mina tankar om alla borden och måsten, så lyssnade jag på dem. Valde att försöka ta hälsan före studierna. Jag har dock en gnagande känsla inombords som gör att jag våndas lite över mitt val att avstå och flytta fram den. Jag har velat fram och tillbaka mååånga vändor dessa dagar.. "Tänk om hit, tänk om dit, borde och ska, ska inte och nej". Mitt i kaoset i huvudet, och jobbiga känslan kring att ha sagt NEJ till prestationen och borde-jaget, så finns det en känsla av lättnad. Det känns fint att jag lyssnade på människorna omkring mig, och även till min innersta känsla. Och om man tänker efter, hur lång tid är fem och en halv veckas praktik i det stora hela? Examen blir framskjuten, men det är den redan. Och som min psykolog sa när jag uttryckte att jag borde göra praktiken, "Men du borde må bättre också Jennifer.". Det var någonting i det hon sa, som fick mig att känna lite av en "Aha. Där sa du någonting.". Tack för det.  Vad dyker upp i dig när du läser? 🧠❤️

Jag jämför mig så mycket med andra människor i plugget. Varför? Det undrar jag med. Tänker att jag borde hit, och borde dit, ska testa det där även om måendet inte håller för det, säga ja dit och okej dit. Det är egentligen helt orimligt att jag jämför mig med individer som mår bra. Hur mycket är det värt att pressa sig i sitt mående, för att lyckas prestera i sina studier? Jag brukar tänka "Jag borde klara det här.", "Jag kan väl iallafall testa att gå till praktiken, även om det troligtvis inte kommer att fungera...?", "Jag har ju redan dragit ut på examen i ett år, på grund av sjukskrivning, inte ska jag väl dra ut på det ännu mer?", MEN hur rimligt är det? Hur snäll är jag mot mig själv genom att jämföra mig med andra som läser mitt program, och som troligtvis mår betydligt bättre än mig? Jag fightas med tankar om att jag borde göra praktiken som snart är här, att det är onödigt att låta tiden gå och att jag helt enkelt får stänga av om det blir för tufft. DOCK håller det inte att stänga av längre. Det bryter ner mig inifrån. Samtidigt som ovanstående har jag fått avrådan att göra praktiken från mina lärare, psykolog och vänner - som kan se situationen utifrån. Och se vad jag behöver. Tillslut, trots mina tankar om alla borden och måsten, så lyssnade jag på dem. Valde att försöka ta hälsan före studierna. Jag har dock en gnagande känsla inombords som gör att jag våndas lite över mitt val att avstå och flytta fram den. Jag har velat fram och tillbaka mååånga vändor dessa dagar.. "Tänk om hit, tänk om dit, borde och ska, ska inte och nej". Mitt i kaoset i huvudet, och jobbiga känslan kring att ha sagt NEJ till prestationen och borde-jaget, så finns det en känsla av lättnad. Det känns fint att jag lyssnade på människorna omkring mig, och även till min innersta känsla. Och om man tänker efter, hur lång tid är fem och en halv veckas praktik i det stora hela? Examen blir framskjuten, men det är den redan. Och som min psykolog sa när jag uttryckte att jag borde göra praktiken, "Men du borde må bättre också Jennifer.". Det var någonting i det hon sa, som fick mig att känna lite av en "Aha. Där sa du någonting.". Tack för det.

Vad dyker upp i dig när du läser? 🧠❤️
...

57 16
Instagram post 18144974359134881 Malin Gunnäng. Efter drygt 10 år som högpresterande prestationsprinsessa fick jag känna på den där väggen som jag själv inte trodde existerade. Och steg för steg påbörja en resa (som inte varit spikrak utan med bakslag och mycket lärdomar) för att lära känna mina gränser och att jag är tillräcklig precis som jag är utan att vara fröken duktig och prestera hela tiden.
✨
Trots att resan stundtals var otroligt tuff, så är jag tacksam att kroppen sa stopp så att jag fick chansen att stanna upp, tänka om och prioritera vad som verkligen är viktigt och vad jag behöver för att leva mitt liv så som jag mår bäst.
✨
Idag är jag utbildad stresscoach och brinner jag för att hjälpa andra och sprida kunskapen kring stress, utmattning, varningssignaler innan man når ”väggen” samt coacha med konkreta tips och verktyg för att hitta en hållbar livsstil.
✨
Jag vill få bort det tabu som fortfarande finns kring psykisk ohälsa och jag är därför väldigt ödmjuk och tacksam över att få dela min resa i den här podden. Det är så viktigt att vi vågar prata om stress och utmattning för att kunna hjälpa varandra. För om min resa kan hjälpa någon annan så är jag otroligt tacksam, det har blivit min drivkraft idag. 
✨
För att komma i kontakt med mig, besök mig gärna på Instagram där jag heter "malin_gunnang_stresscoach" eller skicka ett mail till m.gunnang@gmail.com
Tveka inte att höra av dig för frågor och funderingar, såväl det lilla som det stora. 
Vill du har gratis inspiration och reflektion en gång i veckan? En möjlighet att pausa och landa inför den kommande veckan? 
Klicka gärna in på https://view.flodesk.com/pages/5fc769dbf10e2d5b7e94e2e3 och skriv in namn och e-mail så får du "weekly inspiration" löpande. 
✨
Ta hand om dig!
Med värme, 
Malin  Vill du berätta om din utmattnings- och livsresa i podden, eller tipsa om en gäst? Kontakta carolin@raktinivaggen.se  Du hittar podden på vår hemsida www.raktinivaggen.se och i alla poddappar.

Malin Gunnäng. Efter drygt 10 år som högpresterande prestationsprinsessa fick jag känna på den där väggen som jag själv inte trodde existerade. Och steg för steg påbörja en resa (som inte varit spikrak utan med bakslag och mycket lärdomar) för att lära känna mina gränser och att jag är tillräcklig precis som jag är utan att vara fröken duktig och prestera hela tiden.

Trots att resan stundtals var otroligt tuff, så är jag tacksam att kroppen sa stopp så att jag fick chansen att stanna upp, tänka om och prioritera vad som verkligen är viktigt och vad jag behöver för att leva mitt liv så som jag mår bäst.

Idag är jag utbildad stresscoach och brinner jag för att hjälpa andra och sprida kunskapen kring stress, utmattning, varningssignaler innan man når ”väggen” samt coacha med konkreta tips och verktyg för att hitta en hållbar livsstil.

Jag vill få bort det tabu som fortfarande finns kring psykisk ohälsa och jag är därför väldigt ödmjuk och tacksam över att få dela min resa i den här podden. Det är så viktigt att vi vågar prata om stress och utmattning för att kunna hjälpa varandra. För om min resa kan hjälpa någon annan så är jag otroligt tacksam, det har blivit min drivkraft idag.

För att komma i kontakt med mig, besök mig gärna på Instagram där jag heter "malin_gunnang_stresscoach" eller skicka ett mail till m.gunnang@gmail.com
Tveka inte att höra av dig för frågor och funderingar, såväl det lilla som det stora.
Vill du har gratis inspiration och reflektion en gång i veckan? En möjlighet att pausa och landa inför den kommande veckan?
Klicka gärna in på https://view.flodesk.com/pages/5fc769dbf10e2d5b7e94e2e3 och skriv in namn och e-mail så får du "weekly inspiration" löpande.

Ta hand om dig!
Med värme,
Malin

Vill du berätta om din utmattnings- och livsresa i podden, eller tipsa om en gäst? Kontakta carolin@raktinivaggen.se

Du hittar podden på vår hemsida www.raktinivaggen.se och i alla poddappar.
...

100 6
Instagram post 17889321763975051 "Hoppet är det sista som överger en", brukar man i folkmun säga. Det har inte stämt för mig när hoppet fallit ifrån mina axlar, eftersom medmänskligheten funnits kvar. Jag tycker att medmänsklighet är något av det finaste vi har, och önskar att vi alla kunde försöka ta vara på den. Vara snälla mot varandra. Bry oss om de människor som finns i omgivningen. Våga fråga hur någon mår. Lyssna till svaret som ges, och om någon säger "Jag mår bra" - våga ställa en motfråga kring vad det betyder för personen; så kanske sanningen bakom svaret faktiskt framträder. Personen kanske då vågar öppna upp sig för dig, eftersom du genuint visar att du vill veta det ärliga svaret. Om du inte får svar, våga fråga igen om du är orolig. Hellre en fråga för mycket än att inte fråga alls. De flesta uppskattar att någon vågar ställa frågor som inte alla törs. Och ibland är det även så att den som ställer mycket frågor, själv har stort behov av att bli lyssnad på. De flesta agerar på det sätt som man själv önskar att andra gjorde mot en själv, eller agerar på ett sätt som man själv skulle behöva av en annan människa. Lyhördhet, lyssnande öron och en utsträckt hand är så viktigt för en människa med psykisk ohälsa. I kriser är det viktigt att andra kan kämpa med en när man själv inte orkar. 
Tack till er alla som följer oss, och i och med det hjälper till att sprida kunskap om psykisk ohälsa. Tillsammans ökar vi medmänskligheten! ❤️ 
Vad innebär medmänsklighet för dig? 🧠🌺 Kram, Jennifer 
#medmänsklighet #vågafråga #psykiskohälsa #utmattningssyndrom #ungochutbränd #raktiniväggen #lyssnandeöron #hopp

"Hoppet är det sista som överger en", brukar man i folkmun säga. Det har inte stämt för mig när hoppet fallit ifrån mina axlar, eftersom medmänskligheten funnits kvar. Jag tycker att medmänsklighet är något av det finaste vi har, och önskar att vi alla kunde försöka ta vara på den. Vara snälla mot varandra. Bry oss om de människor som finns i omgivningen. Våga fråga hur någon mår. Lyssna till svaret som ges, och om någon säger "Jag mår bra" - våga ställa en motfråga kring vad det betyder för personen; så kanske sanningen bakom svaret faktiskt framträder. Personen kanske då vågar öppna upp sig för dig, eftersom du genuint visar att du vill veta det ärliga svaret. Om du inte får svar, våga fråga igen om du är orolig. Hellre en fråga för mycket än att inte fråga alls. De flesta uppskattar att någon vågar ställa frågor som inte alla törs. Och ibland är det även så att den som ställer mycket frågor, själv har stort behov av att bli lyssnad på. De flesta agerar på det sätt som man själv önskar att andra gjorde mot en själv, eller agerar på ett sätt som man själv skulle behöva av en annan människa. Lyhördhet, lyssnande öron och en utsträckt hand är så viktigt för en människa med psykisk ohälsa. I kriser är det viktigt att andra kan kämpa med en när man själv inte orkar.
Tack till er alla som följer oss, och i och med det hjälper till att sprida kunskap om psykisk ohälsa. Tillsammans ökar vi medmänskligheten! ❤️
Vad innebär medmänsklighet för dig? 🧠🌺 Kram, Jennifer
#medmänsklighet #vågafråga #psykiskohälsa #utmattningssyndrom #ungochutbränd #raktiniväggen #lyssnandeöron #hopp
...

135 10

Favvo citat. - Lasse Åberg ...

236 6
Instagram post 17858268602487284 365 dagar. Ett år. Utan dig. Det är fortfarande ofattbart att du är död. Borta. Aldrig mer återkallbar. Aska. Inte människa. Under jord och inte ovan jord. Året har varit så oerhört smärtsamt. Jag trycker undan känslor. Trycker undan tankar. Smärtan bryter ner mig inifrån. Hur ska jag hantera att du inte är vid min sida? Tyngden av ditt tomrum får mig att gå på knäna. Filmer spelas upp i huvudet kring hur hängningen gick till; hur du såg ut och hur du slutade andas, när världen fortfarande snurrade på. Hur kan en värld fortgå när en så viktig människa lämnar livet? Jag beskyller dig inte Amanda, inte för någonting. Jag kan förstå ditt val, kan förstå din handling och hur du tänkte. Jag önskar dock att jag kunnat hjälpa dig mer. Jag kände dig i fyra månader, en tid som trots enormt dåligt mående från oss båda ingav ljus. Ditt sätt att vara människa på inspirerade mig; hur du såg mig, hur du lyssnade på mig och ställde dina frågor. Du var så genuin och äkta. Dina kramar var toppklass, där kände jag mig lugn och trygg. Känslor som jag varken var eller är van vid. Trots den korta tid vi fick tillsammans, fick du en speciell plats i mitt hjärta. Du påminde så mycket om min närmsta vän, och du fick dela samma hjärteplats som henne. Du var topp två av vänner jag någonsin haft - och att förlora den tryggheten, den värmen och kärleken är obeskrivligt tung. Vi som så tydligt sa att vi skulle kämpa mot välmående tillsammans, hitta ett liv värt att levas. Men så blev det inte. Det finns så mycket jag vill skriva, och så mycket jag vill prata med dig om. Det händer lite saker hemma i lägenheten ibland som inte går att förklara, kanske är det du som visar din närvaro. Det får du mer än gärna göra. Jag behöver dig. Kudden på bilden var din, och är nu min, den får mig att känna mig lite närmare dig. "När man själv inte orkar kämpa för sig, så är det väldigt viktigt att ha andra som kan kämpa för en❤️", skrev du till mig en tid innan din död. Det kommer alltid finnas med mig. "Förlåt, men snälla kämpa vidare för oss båda! Jag tror på dig ❤️", låg i din lägenhet som meddelande till mig när du dog. Ord saknas. Dig kommer jag alltid älska och sakna, finaste Amanda! ❤️❤

365 dagar. Ett år. Utan dig. Det är fortfarande ofattbart att du är död. Borta. Aldrig mer återkallbar. Aska. Inte människa. Under jord och inte ovan jord. Året har varit så oerhört smärtsamt. Jag trycker undan känslor. Trycker undan tankar. Smärtan bryter ner mig inifrån. Hur ska jag hantera att du inte är vid min sida? Tyngden av ditt tomrum får mig att gå på knäna. Filmer spelas upp i huvudet kring hur hängningen gick till; hur du såg ut och hur du slutade andas, när världen fortfarande snurrade på. Hur kan en värld fortgå när en så viktig människa lämnar livet? Jag beskyller dig inte Amanda, inte för någonting. Jag kan förstå ditt val, kan förstå din handling och hur du tänkte. Jag önskar dock att jag kunnat hjälpa dig mer. Jag kände dig i fyra månader, en tid som trots enormt dåligt mående från oss båda ingav ljus. Ditt sätt att vara människa på inspirerade mig; hur du såg mig, hur du lyssnade på mig och ställde dina frågor. Du var så genuin och äkta. Dina kramar var toppklass, där kände jag mig lugn och trygg. Känslor som jag varken var eller är van vid. Trots den korta tid vi fick tillsammans, fick du en speciell plats i mitt hjärta. Du påminde så mycket om min närmsta vän, och du fick dela samma hjärteplats som henne. Du var topp två av vänner jag någonsin haft - och att förlora den tryggheten, den värmen och kärleken är obeskrivligt tung. Vi som så tydligt sa att vi skulle kämpa mot välmående tillsammans, hitta ett liv värt att levas. Men så blev det inte. Det finns så mycket jag vill skriva, och så mycket jag vill prata med dig om. Det händer lite saker hemma i lägenheten ibland som inte går att förklara, kanske är det du som visar din närvaro. Det får du mer än gärna göra. Jag behöver dig. Kudden på bilden var din, och är nu min, den får mig att känna mig lite närmare dig. "När man själv inte orkar kämpa för sig, så är det väldigt viktigt att ha andra som kan kämpa för en❤️", skrev du till mig en tid innan din död. Det kommer alltid finnas med mig. "Förlåt, men snälla kämpa vidare för oss båda! Jag tror på dig ❤️", låg i din lägenhet som meddelande till mig när du dog. Ord saknas. Dig kommer jag alltid älska och sakna, finaste Amanda! ❤️❤ ...

138 97
Instagram post 17877958559130362 "Här ligger jag och duger." 
Det får nog bli helgens projekt 🐸💚
Ta hand om dig.

"Här ligger jag och duger."
Det får nog bli helgens projekt 🐸💚
Ta hand om dig.
...

348 10
Instagram post 17924225119512202 Jag känner en sån tacksamhet för den organisationen vi bedriver tillsammans med alla modiga själar som delar med dig av sina historier! Det är en ynnest att få göra det här tillsammans! 💕
#raktiniväggen #utmattningssyndrom #ptsd #ungochutbränd #samskapande #tacksam #organisation #tillsammans

Jag känner en sån tacksamhet för den organisationen vi bedriver tillsammans med alla modiga själar som delar med dig av sina historier! Det är en ynnest att få göra det här tillsammans! 💕
#raktiniväggen #utmattningssyndrom #ptsd #ungochutbränd #samskapande #tacksam #organisation #tillsammans
...

87 10
Instagram post 17918730697546469 Frida Jung. Det är med ytterst ödmjukhet som jag valt att medverka i rakt in i väggen. Att gå igenom det jag gjort gör att jag är den jag är idag. Livet är för kort för att inte levas och uppskattas. Detta är min nakna och känslosamma berättelse om hur jag helt plötsligt tappade fotfästet och sögs in i något som kändes som ett svart hål. Stödet från mina nära, kampen att våga kapitulera och att känslor inte ska tryckas undan utan kännas.
.
Driver företaget Flitigafrida som inriktar sig på träning och hälsa både genom kost och träningsprogram. Hälsa är helheten mellan kropp och sinne ❤
Läs mer eller kontakta mig via:
https://flitigajung.wixsite.com/flitigafrida
flitighemma@gmail.com
.
Vill du berätta om din utmattnings- och livsresa i podden, eller tipsa oss om en gäst? Kontakta carolin@raktinivaggen.se
.
Du hittar podden på vår hemsida www.raktiniväggen.se eller i alla poddappar.

Frida Jung. Det är med ytterst ödmjukhet som jag valt att medverka i rakt in i väggen. Att gå igenom det jag gjort gör att jag är den jag är idag. Livet är för kort för att inte levas och uppskattas. Detta är min nakna och känslosamma berättelse om hur jag helt plötsligt tappade fotfästet och sögs in i något som kändes som ett svart hål. Stödet från mina nära, kampen att våga kapitulera och att känslor inte ska tryckas undan utan kännas.
.
Driver företaget Flitigafrida som inriktar sig på träning och hälsa både genom kost och träningsprogram. Hälsa är helheten mellan kropp och sinne ❤
Läs mer eller kontakta mig via:
https://flitigajung.wixsite.com/flitigafrida
flitighemma@gmail.com
.
Vill du berätta om din utmattnings- och livsresa i podden, eller tipsa oss om en gäst? Kontakta carolin@raktinivaggen.se
.
Du hittar podden på vår hemsida www.raktiniväggen.se eller i alla poddappar.
...

100 3
Instagram post 17869417739243270 Fint stöd i traumabearbetningen. Uppskattar när hon lägger sig såhär hos mig. 😻 Lyssnar på min session från i måndags hos psykologen, som jag ska lyssna på en gång om dagen till nästa möte. Äntligen har jag fått börja i en traumabehandling, Prolonged Exposure (PE), som innehåller exponeringar av flera olika slag. Det är dock svårt att kombinera energi-, tanke- och känslomässig behandling med heltidsstudier. Jag är mer trött, lättirriterad och ångestfylld. Känslorna stängs ofta av, utan min egen vilja, som ett skydd för det som pågår och mig själv. Koncentrationsförmågan är låg och jag har svårt att minnas saker gällande plugget. Jag kommer nu att börja sista terminen på studierna till fysioterpeut, och kraven är därefter. Det är svårt att hålla kraven på mig själv på en rimlig nivå för vad jag "bör" klara och orka med. Vi får se hur det går. Dissociationen är lättriggad och sömnen är dålig. Jag är dock väldigt tacksam för att jag får gå hos en kvinnlig psykolog och på en traumabehandling - som jag kämpat sååå länge för att få.
Har du eller någon du känner gått en traumabehandling? Dela gärna med dig om hur det varit och gått. ❤️ Kram, J  #ungochutbränd #ptsd #komplexptsd #sexuellaövergrepp #våldtäkt #suicid #traumabehandling #prolongedexposure #raktiniväggen

Fint stöd i traumabearbetningen. Uppskattar när hon lägger sig såhär hos mig. 😻 Lyssnar på min session från i måndags hos psykologen, som jag ska lyssna på en gång om dagen till nästa möte. Äntligen har jag fått börja i en traumabehandling, Prolonged Exposure (PE), som innehåller exponeringar av flera olika slag. Det är dock svårt att kombinera energi-, tanke- och känslomässig behandling med heltidsstudier. Jag är mer trött, lättirriterad och ångestfylld. Känslorna stängs ofta av, utan min egen vilja, som ett skydd för det som pågår och mig själv. Koncentrationsförmågan är låg och jag har svårt att minnas saker gällande plugget. Jag kommer nu att börja sista terminen på studierna till fysioterpeut, och kraven är därefter. Det är svårt att hålla kraven på mig själv på en rimlig nivå för vad jag "bör" klara och orka med. Vi får se hur det går. Dissociationen är lättriggad och sömnen är dålig. Jag är dock väldigt tacksam för att jag får gå hos en kvinnlig psykolog och på en traumabehandling - som jag kämpat sååå länge för att få.
Har du eller någon du känner gått en traumabehandling? Dela gärna med dig om hur det varit och gått. ❤️ Kram, J

#ungochutbränd #ptsd #komplexptsd #sexuellaövergrepp #våldtäkt #suicid #traumabehandling #prolongedexposure #raktiniväggen
...

195 39

Kan du relatera? 😅🥰 ...

119 38
Instagram post 17846877347500020 När jag tänker tillbaka på gårdagen fylls jag av så mycket tacksamhet.  Jag firade jul hos min mor. Tillsammans med min syster. Och det känns som att jag kom till min mor iår på julafton med nya ögon. Ögon av att inte ta något för givet, som jag gjort förut. Och i samma stund fylldes jag av så mycket tacksamhet.  Jag kände mig tacksam över: 
• All överflöd av mat som vi hade. Och hur gott allt smakade. 
• Att jag faktiskt har en familj som jag kan fira jul tillsammans med. Att kunna få uppleva gemenskap och dela upplevelser med människor jag älskar. 
• Tacksam över all ENERGI med min mor hade lagt ner på förberedelser för att få fram mat men också för att skapa en så mysig inramning som möjligt. 
• Tacksam över att ha två så fina människor i min närhet. Min syster och min mor. 
• Tacksamhet över att jag hade tillräckligt med energi för att orka fira jul, men också för att min familj är så tillåtande och ger mig utrymme till att gå iväg och vila själv emellanåt när jag blir trött.  Jag blev också påmind om att den finaste julklappen jag kan ge mig själv är att låta mig själv vara precis som jag är. Ögonblick för ögonblick. Att kunna tillåta mina upplevelser, känslor och tankar vara precis som de är. Och i samma stund ger jag indirekt detta till alla människor i min närhet.  Har du något du är tacksam över som du vill dela med dig av?  Önskar dig en fin fortsättning ♥️

När jag tänker tillbaka på gårdagen fylls jag av så mycket tacksamhet.

Jag firade jul hos min mor. Tillsammans med min syster. Och det känns som att jag kom till min mor iår på julafton med nya ögon. Ögon av att inte ta något för givet, som jag gjort förut. Och i samma stund fylldes jag av så mycket tacksamhet.

Jag kände mig tacksam över:
• All överflöd av mat som vi hade. Och hur gott allt smakade.
• Att jag faktiskt har en familj som jag kan fira jul tillsammans med. Att kunna få uppleva gemenskap och dela upplevelser med människor jag älskar.
• Tacksam över all ENERGI med min mor hade lagt ner på förberedelser för att få fram mat men också för att skapa en så mysig inramning som möjligt.
• Tacksam över att ha två så fina människor i min närhet. Min syster och min mor.
• Tacksamhet över att jag hade tillräckligt med energi för att orka fira jul, men också för att min familj är så tillåtande och ger mig utrymme till att gå iväg och vila själv emellanåt när jag blir trött.

Jag blev också påmind om att den finaste julklappen jag kan ge mig själv är att låta mig själv vara precis som jag är. Ögonblick för ögonblick. Att kunna tillåta mina upplevelser, känslor och tankar vara precis som de är. Och i samma stund ger jag indirekt detta till alla människor i min närhet.

Har du något du är tacksam över som du vill dela med dig av?

Önskar dig en fin fortsättning ♥️
...

191 17
Share via
Copy link