Blogg 19: “Min pĂ„nyttfödelse”

Blogg 19: ”Min pĂ„nyttfödelse”

Josefin – 27 Ă„r, delar sin utmattningsresa

— Min utmattning var som en pĂ„nyttfödelse. Jag ser den inte lĂ€ngre som nĂ„got negativt, utan som nĂ„got fint. NĂ„got jag Ă€r tacksam över. Jag har fĂ„tt mĂ„nga insikter, brutit mönster som sakta brutit ner mig. Blivit bĂ€sta vĂ€n med mig sjĂ€lv.

Utmattningen gav mig perspektiv pĂ„ livet. Vad som Ă€r viktigt, pĂ„ riktigt. Att börja bygga livet pĂ„ det sĂ€tt som jag behöver och vill. Börja om. Hitta nytt
mindset. Utan press, och destruktiva tankar. Att brĂ€nna gamla sjĂ€lvbilder och identiteter som tog för mycket energi. Att börja om, och i takt med varje lĂ€kande andetag och sekund, bli starkare i mig sjĂ€lv.

Likt en fĂ„gel Fenix som reser sig ur askan. Jag sĂ€ger inte att det varit lĂ€tt, eller gĂ„tt fort. Det jag sĂ€ger, Ă€r att det varit vĂ€rt det. Varje litet steg mot sjĂ€lvempati och ödmjukhet mot mig sjĂ€lv, varje motgĂ„ng och jobbig process, har varit vĂ€rt det. Det har varit en resa till att hitta tillbaka till mig sjĂ€lv.

En tuff men otroligt vacker resa.

Jag började meditera cirka ett Ă„r efter utmattningen, vilket jag alltid innan utmattningen tĂ€nkt att jag Ă€r för rastlös för, inte min grej etc. NU behövde jag vila hjĂ€rnan, lĂ€ka.

I takt med meditationen, började jag hitta tillbaka till mig sjĂ€lv. NĂ€r jag stĂ€ngde av bruset, kom en annan röst fram. Min kĂ€rna, min egen kompass, intuition,
mitt inre. Kalla det vad du vill.
Jag förstod att kroppen kunde ge mig svar, nĂ€r jag bara lyssnade pĂ„ den. Att den Ă€r otroligt klok. Mina tankar hade jag lyssnat nog pĂ„. Det finns mer Ă€n dem.

Jag började iaktta mitt eget inre, mina egna kĂ€nslor, tankemönster och behov. Vara observatör. Utan att döma. DĂ„ kunde jag lĂ€ttare bli medveten, och ta kontroll över tankeloopar som inte hjĂ€lpte mig i livet. TvĂ€rtom.

Min kropp och min sjĂ€l hade lĂ€ngtat efter att fĂ„ bli sedda. I takt med mediatationen, började jag hitta tillbaka till min lĂ€ngtan, drömmar och visioner. Ord och insikter flödade, de bara kom till mig. Dörrar öppnades. 

Innan sĂ„g jag mest andra, och flydde frĂ„n mig sjĂ€lv genom att vara smĂ€rtbĂ€rare och hela tiden stötta och bĂ€ra andra. Det var ohĂ„llbart. Jag styrdes mycket av dĂ„ligt samvete och otillrĂ€cklighetskĂ€nslor. Lyssnade inte pĂ„ mina behov. SĂ„g inte mig sjĂ€lv tillrĂ€ckligt. Jag var inte tillrĂ€ckligt lyhörd för mig
sjÀlv och mitt inre. Det var ocksÄ dÀrför jag tillslut blev sjuk.

VĂ„rt samhĂ€lle lĂ€r oss enbart att ta hand om vĂ„r fysiska kropp, och ytan. Det Ă€r ocksĂ„ effektivitetsdyrkande och prestationen Ă€r i fokus. Det blandas lĂ€tt ihop, vĂ„rt eget vĂ€rde och prestation. Vi lĂ€r oss inte att separera dessa tvĂ„ helt skilda begrepp, prestation och egenvĂ€rde. Vi lĂ€r oss inte vikten av att ta hand om det inre, som ocksĂ„ blir vĂ„r
verklighet utÄt.

Att fĂ„ ge sig sjĂ€lv kĂ€rlek, stanna upp ifrĂ„n springandet, stĂ€nga av bruset och hitta sin inre kompass Ă€r sĂ„ viktigt. Det kan ta tid att komma in i det. Man fĂ„r ge sig sjĂ€lv tid och tĂ„lamod.

 

Idag vet jag att jag duger precis som jag Ă€r, utan prestation eller att sĂ€tta andra före mig pĂ„ ett sĂ€tt som jag inte mĂ„r bra av. Jag har jobbat med mitt dĂ„liga samvete, att sĂ€tta mina behov först. Jag vet vart det kommer ifrĂ„n i min historia. Mitt vĂ€rde ligger inte i det. Jag jobbar pĂ„ att alltid tala min sanning, och att alltid leva sĂ„ som just jag mĂ„r bra av. Ja sĂ€tter mina behov först.

I början kĂ€nde jag mig egoistisk. Det var svĂ„rt och ovant. Jag accepterade det som kĂ€ndes, fortsatte stĂ„ upp för mina behov, och nu Ă€r det knappt jobbigt
alls lĂ€ngre. Ett stort steg i mitt liv. För det Ă€r ju MITT liv, MITT mĂ„ende, MINA behov, och MITT val. 

Idag ser jag saker och ting ur ett annat perspektiv och ljus.
Jag gĂ„r i linje med min natur, min sanning. Mina behov Ă€r mitt ansvar, och de Ă€r viktiga att jag lyssnar till och har respekt
för.

Min utmattning var som en pĂ„nyttfödelse. Till att börja leva hĂ€r och nu, lyssna pĂ„ min kropp och se att den Ă€r mitt tempel i den hĂ€r fysiska upplevelsen vi kallar livet.
Vad vill jag?
Vad ger MIG energi?
Vad Àr viktigt för mig?
Min utmattning var som en pÄnyttfödelse.
Allt för med sig lÀrdomar och styrka.
Även det svĂ„ra mörkret. 
Speciellt det.


Vill du dela din utmattningsresa i vÄr blogg? Kontakta oss pÄ mail: raktinivaggenpodcast@gmail.com

Vill du veta mer om Josefin? Besök henne pÄ Instagram: @josefinmina

 

LĂ€mna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *

Copy link