”Min pånyttfödelse”

Josefin – 27 år, delar sin utmattningsresa i blogg 19

— Min utmattning var som en pånyttfödelse. Jag ser den inte längre som något negativt, utan som något fint. Något jag är tacksam över. Jag har fått många insikter, brutit mönster som sakta brutit ner mig. Blivit bästa vän med mig själv.

Utmattningen gav mig perspektiv på livet. Vad som är viktigt, på riktigt. Att börja bygga livet på det sätt som jag behöver och vill. Börja om. Hitta nytt
mindset. Utan press, och destruktiva tankar. Att bränna gamla självbilder och identiteter som tog för mycket energi. Att börja om, och i takt med varje läkande andetag och sekund, bli starkare i mig själv.

Likt en fågel Fenix som reser sig ur askan. Jag säger inte att det varit lätt, eller gått fort. Det jag säger, är att det varit värt det. Varje litet steg mot självempati och ödmjukhet mot mig själv, varje motgång och jobbig process, har varit värt det. Det har varit en resa till att hitta tillbaka till mig själv.

En tuff men otroligt vacker resa.

Jag började meditera cirka ett år efter utmattningen, vilket jag alltid innan utmattningen tänkt att jag är för rastlös för, inte min grej etc. NU behövde jag vila hjärnan, läka.

I takt med meditationen, började jag hitta tillbaka till mig själv. När jag stängde av bruset, kom en annan röst fram. Min kärna, min egen kompass, intuition,
mitt inre. Kalla det vad du vill.
Jag förstod att kroppen kunde ge mig svar, när jag bara lyssnade på den. Att den är otroligt klok. Mina tankar hade jag lyssnat nog på. Det finns mer än dem.

Jag började iaktta mitt eget inre, mina egna känslor, tankemönster och behov. Vara observatör. Utan att döma. Då kunde jag lättare bli medveten, och ta kontroll över tankeloopar som inte hjälpte mig i livet. Tvärtom.

Min kropp och min själ hade längtat efter att få bli sedda. I takt med mediatationen, började jag hitta tillbaka till min längtan, drömmar och visioner. Ord och insikter flödade, de bara kom till mig. Dörrar öppnades. 

Innan såg jag mest andra, och flydde från mig själv genom att vara smärtbärare och hela tiden stötta och bära andra. Det var ohållbart. Jag styrdes mycket av dåligt samvete och otillräcklighetskänslor. Lyssnade inte på mina behov. Såg inte mig själv tillräckligt. Jag var inte tillräckligt lyhörd för mig
själv och mitt inre. Det var också därför jag tillslut blev sjuk.

Vårt samhälle lär oss enbart att ta hand om vår fysiska kropp, och ytan. Det är också effektivitetsdyrkande och prestationen är i fokus. Det blandas lätt ihop, vårt eget värde och prestation. Vi lär oss inte att separera dessa två helt skilda begrepp, prestation och egenvärde. Vi lär oss inte vikten av att ta hand om det inre, som också blir vår
verklighet utåt.

Att få ge sig själv kärlek, stanna upp ifrån springandet, stänga av bruset och hitta sin inre kompass är så viktigt. Det kan ta tid att komma in i det. Man får ge sig själv tid och tålamod.

Idag vet jag att jag duger precis som jag är, utan prestation eller att sätta andra före mig på ett sätt som jag inte mår bra av. Jag har jobbat med mitt dåliga samvete, att sätta mina behov först. Jag vet vart det kommer ifrån i min historia. Mitt värde ligger inte i det. Jag jobbar på att alltid tala min sanning, och att alltid leva så som just jag mår bra av. Ja sätter mina behov först.

I början kände jag mig egoistisk. Det var svårt och ovant. Jag accepterade det som kändes, fortsatte stå upp för mina behov, och nu är det knappt jobbigt
alls längre. Ett stort steg i mitt liv. För det är ju MITT liv, MITT mående, MINA behov, och MITT val. 

Idag ser jag saker och ting ur ett annat perspektiv och ljus.
Jag går i linje med min natur, min sanning. Mina behov är mitt ansvar, och de är viktiga att jag lyssnar till och har respekt
för.

Min utmattning var som en pånyttfödelse. Till att börja leva här och nu, lyssna på min kropp och se att den är mitt tempel i den här fysiska upplevelsen vi kallar livet.
Vad vill jag?
Vad ger MIG energi?
Vad är viktigt för mig?
Min utmattning var som en pånyttfödelse.
Allt för med sig lärdomar och styrka.
Även det svåra mörkret. 
Speciellt det.

Vill du dela din utmattningsresa i vår blogg? Kontakta oss på mail: raktinivaggenpodcast@gmail.com

Vill du veta mer om Josefin? Besök henne på Instagram: @josefinmina