“Att förlora mig själv”

Sanna: 

Jag föll. Det som var jag försvann. Jag ville bort från situationen, bort från mig själv. Frustrationen var total när jag inte längre kunde fly. Jag slets mellan att våga känna efter eller att försöka leva upp till bilden av mig själv.
I början av min sjukdomsperiod vågade jag inte berätta. För någon. Att jag förlorat mig själv. Jag kände mig svag och jag var så rädd för att bli dömd. Som att värdet på mig förlorades i takt med min svikande prestation. På något vis blev det viktigare för mig att försöka vara den jag varit än att faktiskt våga möta och lyssna på mig själv där och då.
Vilken såklart förvärrade situationen.
Helt plötsligt hade jag glömt vad folk heter, jag glömde ord och hur jag skulle hitta hem. Jag kunde jag inte längre vara bland folk. Det var för mycket ljud. Jag kunde inte gå i en affär utan att få ångest. Allt ljus och alla ljud tröttade ut mig fullständigt. Jag klarade vissa dagar inte av någonting. Stressen åt upp mig. Gjorde mig handlingsförlamad.
Jag kunde knappt andas per automatik. Jag fick koncentrera mig på att andas in och att andas ut. Det var en ryckig andning som också gjorde att jag hade värk, pirr och domningar i händer och fötter. Jag var ständigt yr och händerna skakade okontrollerat.
Trötthet, frustration, irritation och ilska var min vardag. Låste in mig i badrummet och bet ihop tänderna så jag trodde de skulle rasa sönder. Förlorade helt min annars så glada, nyfikna och sociala person. Och som jag letade efter henne.
Allt sådant som jag älskar att göra fanns det inte längre någon glädje i. Jag kände mig totalt värdelös. Som sambo, syster, dotter, vän men framförallt som mamma.
Där och då när jag inte visste hur jag skulle gå mig själv till mötes var livet ett fullständigt kaos. Min annars målmedvetna och drivna person kunde inte prestera mig ur det här. Jag föll rakt ner i ett mörkt hål och trodde aldrig att jag skulle orka resa mig igen. Det tar lång tid att brytas ner och lång tid att komma tillbaka.
Stanna upp, andas & våga vara i nuet, här & nu. I nuet finns ingen oro❤️

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *