84. “Jag borde vara världens lyckligaste”- Linda delar

Jag har skrivit på ett manus "Ung och utbränd", som handlar om mitt liv, till och från i fyra år. Det är ett manus som jag själv hade önskat ta del av i en bok tidigare under mitt utmattningssyndrom, men som inte fanns. Det handlar om min bakgrund fram tills idag. Stressutvecklingen, mående och vägen till utbrändhet. Jag vill fråga er om det är av intresse att läsa denna bok? Hur ser ni på att ta del av mitt liv i en bokform? Jag har idag tagit upp skrivandet igen efter en tids uppehåll, och känner att det är något speciellt att formulera sitt liv i skrivna ord.

Ett smakprov ifrån början av manuset: "Varje steg känns som en evighet. Hur långt kommer jag klara av att gå? Hur länge kommer min kropp orka hålla mig upprätt innan gravitationen vinner? Min kropp skakar. Det känns som att jag kommer falla ihop när som helst. Yrseln smyger sig på och blir allt värre. Kroppen känns tom och samtidigt väldigt tung. Den lilla energi jag har läggs på att fokusera på varje steg mina fötter tar. Ett steg i taget. Höger fot sedan vänster. Mattheten i kroppen blir större för varje litet steg min kropp orkar bära mig fram. Jag andas in och jag andas ut. Det är en kamp att bara gå några steg och det krävs en stor mängd energi att ens orka stå upp. Jag kan inte göra lika mycket som tidigare, orken finns inte och det är svårt att undgå negativa tankar. Kan det vara så att jag har tappat fotfästet helt och fallit ner för det branta och långa stupet? Det stupet så många varnat mig för?". Tack för att du läste detta inlägg. Kram, Jennifer 🌸❤️ #ungochutbränd #manus #bok #utmattningssyndrom #ums #ptsd #trauman #sexuellaövergrepp #raktiniväggen ...

...

Vi alla lever på samma planet. En planet som kallas för jorden. Trots att vi lever på samma planet, så finns det så många olika sätt att tolka/läsa in vad vi upplever. Det kan till och med stå 10 olika människor och titta ut på ett och samma landskap, men så väcks det ändå 10 olika saker i dessa människor och alla har ett eget perspektiv på vad de ser. Är inte det fantastiskt? ~
Jag har också insett att det är det jag väljer att fokusera på, som växer.
Idag väljer jag att fokusera på tacksamhet. ♥️ // Alexander ...

Josefin, 27 år: ~
— Min utmattning var som en pånyttfödelse. Jag ser den inte längre som något negativt, utan som något fint. Något jag är tacksam över. Jag har fått många insikter, brutit mönster som sakta brutit ner mig. Blivit bästa vän med mig själv.
.
Utmattningen gav mig perspektiv på livet. Vad som är viktigt, på riktigt. Att börja bygga livet på det sätt som jag behöver och vill. Börja om. Hitta nytt
mindset. Utan press, och destruktiva tankar. Att bränna gamla självbilder och identiteter som tog för mycket energi. Att börja om, och i takt med varje läkande andetag och sekund, bli starkare i mig själv.
.
Likt en fågel Fenix som reser sig ur askan. Jag säger inte att det varit lätt, eller gått fort. Det jag säger, är att det varit värt det. Varje litet steg mot självempati och ödmjukhet mot mig själv, varje motgång och jobbig process, har varit värt det. Det har varit en resa till att hitta tillbaka till mig själv.
.
En tuff men otroligt vacker resa.
.
Jag började meditera cirka ett år efter utmattningen, vilket jag alltid innan utmattningen tänkt att jag är för rastlös för, inte min grej etc. NU behövde jag vila hjärnan, läka.
.
I takt med meditationen, började jag hitta tillbaka till mig själv. När jag stängde av bruset, kom en annan röst fram. Min kärna, min egen kompass, intuition,
mitt inre. Kalla det vad du vill.
Jag förstod att kroppen kunde ge mig svar, när jag bara lyssnade på den. Att den är otroligt klok. Mina tankar hade jag lyssnat nog på. Det finns mer än dem.
.
Jag började iaktta mitt eget inre, mina egna känslor, tankemönster och behov. Vara observatör. Utan att döma. Då kunde jag lättare bli medveten, och ta kontroll över tankeloopar som inte hjälpte mig i livet. Tvärtom.
.
Min kropp och min själ hade längtat efter att få bli sedda. I takt med mediatationen, började jag hitta tillbaka till min längtan, drömmar och visioner. Ord och insikter flödade, de bara kom till mig. Dörrar öppnades. .
Innan såg jag mest andra, och flydde från mig själv genom att vara smärtbärare och hela tiden stötta och bära andra. Det var ohållbart.
Vill du läsa hela Josefins berättelse? Besök i så fall vår hemsida - www.raktiniväggen.se ...

...

”Låt din hjärna vara med, men låt den aldrig sitta i förarsätet” citat: @hannastankar ...

Vi behöver din hjälp - Vi undrar om du skulle vilja vara med och driva Rakt in i Väggen på något ideellt sätt? 🥰🙌 Just nu håller vi på att expandera vår plattform, Rakt in i Väggen. Vi driver en podd, blogg, självhjälp online för utmattade, föreläser när vi har tid och håller också på att utforska marknadsföring av böcker som handlar om utmattning.
Men vi har också insett att det tar väldigt mycket kraft och energi, hur kul det än är. Så vi undrar om du skulle vilja vara med och driva Rakt in i Väggen med oss?
Du skulle kunna vara med och ta fram intervjupersoner till podden, hålla i intervjuer, klippa poddavsnitt, ha ansvar över vårt instagramkonto, blogg eller självhjälpsgrupper online. Ja you name it! Och det ska såklart vara helt kravlöst. Inga som helst commitments. Utan detta ideella arbete ska aldrig gå över din/vår hälsa.
Är du intresserad eller vet du någon annan? Tveka inte på att höra av dig. ♥️🤗 Varma hälsningar, Alexander och Jennifer ...