69. Sheila är dagens delningsgäst

...

Måndagen den 27/7 kl.18:00-20:00 startar vi en sluten online-grupp med temat "Utmattning/Stress/Utbrändhet".

Att träffa andra utmattade människor i en självhjälpsgrupp kan vara väldigt stöttande och läkande. Man ser att man inte är själv i sin resa och att man många gånger går runt och bär på likande utmaningar, tankar och känslor.

För att citera en tidigare deltagare i en utmattningsgrupp online:

(Deltagare - 26-30 år)
" Det har för mig varit mycket givande att delta i en självhjälpsgrupp för utmattning online. Att få delta i en grupp och känna gemenskap med andra som är i samma situation gör att man känner sig mindre ensam och känslan av skam som jag tror många utmattade har minskar. Att känna igen sig i andras berättelser och att uppleva att andra känner igen sig i min har varit mycket betydelsefullt. "

Klicka här om du vill veta mer om Solkatten Självhjälp Online: https://sjalvhjalp.com/solkatten-pa-natet

Mötet kommer att ske via Zoom, och vi kommer att skicka ut en länk till dig innan mötet börjar.

Kontakta oss på Rakt in i Väggen genom att skicka ett meddelande om du vill anmäla dig och ha en av platserna. Du kan också maila Solkatten direkt på: solkatten@sjalvhjalp.com

Det kostar endast 10 kr per gång, för den som kan.

Igångsättare är: @jenniferfrostelid

Välkommen till Solkatten Självhjälp Online!

Med varma hälsningar

Självhjälphuset Solkatten och Rakt in i Väggen ...

Idag var planen att jag skulle ta min fysioterapeutexamen. Jag skulle varit nyexaminerad fysioterapeut; skåla med klasskamrater och fira 3 års slit med champagne. Istället valde en man att ta sig friheter av min kropp och utsätta mig för en våldtäkt i augusti förra året. De timmarna vi träffades kom att orsaka sex inläggningar med totalt 137 dagar på sjukhus, långtidssjukskrivning och en kraftig ökning av den psykiska ohälsan som jag redan kämpade med. Han gjorde ett val som fortfarande plågar mig varje dag, som får mig att känna mig äcklig och dålig samt att han spädde på tvivlet på om livet är värt att levas. Han väckte liknande minnen från förr. Ökade på det posttraumatiska stressyndromet och utmattningen jag redan bar på. Listan kan göras längre.
Jag vill inte säga att vi är vad vi presterar genom studier/arbete och examen kommer i sinom tid, utan jag vill belysa vilka konsekvenser andras val kan ha på en. Hur en persons framtid kan påverkas. Hur nedbruten en person kan bli av att en människa går över ens gränser. Vi måste våga prata om det, säga som det är. Utan filter. Därför skriver jag det här inlägget.
Jag tycker det är jobbigt dessa dagar när så många tar sin examen och firar sin framgång. Det känns som att så många år försvunnit av stark psykisk ohälsa, och det gör mig ledsen. Det känns skönt att ärligt kunna få dela berättelser. Dela gärna din också.
Tack för att du läste hit! /Jennifer ❤️
#ungochutbränd #våldtäkt #vågaberätta #metoosverige #raktiniväggen #utmattningssyndrom ...

...

...

Karolina – 38 år, delar sin utmattningsresa i blogg 24 —Vi hör ibland om hur vi ska möta människor där de är och inte där vi vill att de ska vara. Detsamma gäller ju såklart för oss själva. Att möta oss själva där vi är och inte där vi tycker att vi borde vara. Eller där vi tror att vi förväntas vara.

I en utmattningen möter vi ofta ett stöd som är utformat på ett sätt som vill att vi ska vara någon annanstans än där vi är. När vi landar i insikten om att vi kanske inte ska tillbaka ska vi ändå någon annanstans. Till något nytt, något annat. Men för att kunna komma någonstans behöver vi först veta vart vi är. Vi behöver landa där vi är. Vara okej där vi är. Ingen gps i världen kan visa dig vägen om du inte först berättar vart du befinner dig. Detsamma gäller resan genom en utmattning. Vi behöver få ta reda på var vi är innan vi kan ta sikte på vart vi ska.

Jag hamnade inte i utmattning för att jag jobbade för mycket. Under ett besök hos en akupunktör fick jag frågan om vad som var anledningen till att jag hamnat i en utmattning. Var det jobbet eller livet? Livet var mitt svar. Jag hade slutat leva utifrån mina känslor och behov och försökte istället leva för och anpassa mig till andra. Det var inte stressen i det yttre som var den största anledningen till min utmattning utan stressen på insidan. Den som ingen såg. Känslor som tryckts undan och till slut vuxit i styrka på ett sätt som nästan förlamade mig. Det var som om livet ropade på mig genom att göra det omöjligt för mig att fortsätta på den väg jag satt på autopilot.

Där och då, när jag kraschade, var det förödande och väldigt svårt att acceptera. Inte så mycket för min egen skull och hur detta påverkade mig utan mina tankar gick mer till hur detta skulle drabba min omgivning. Jag minns att jag frågade läkaren hur länge det brukar ta att återhämta sig. “Allt från två veckor till flera år, men det senare är nog mera vanligt” svarade hon. Minns att jag sa till mig själv att jag minsann var en två-veckors-person. Det visade sig att jag hade fel.

Besök vår hemsida för att läsa hela inlägget: www.raktiniväggen.se

OBS! Detta är sista blogginlägget för i vår & sommar. ...

Du är fantastisk och helt underbar! Tack för att du finns! Och du behöver inte bevisa någonting! Du bidrar till mänskligheten genom att bara existera och bara vara du. Oavsett hur dina omständigheter ser ut just nu så bidrar du genom att bara finnas. En fråga som jag har börjat ställa mig mer frekvent är: Vad kan jag göra för att stötta mig själv på bästa sätt just nu? Oftast så kommer svaret ganska tydligt. Och skulle jag inte veta så är det också ett svar som är okej. Och då kanske jag inte behöver veta just där och då. Ville bara uttrycka detta idag. 💞✨☀️ ...

Alexander och Jennifer spelar idag in det sista poddavsnittet för säsong 4 och tar nu sommaruppehåll och är tillbaka i september. Hoppas ni vill lyssna på dagens inspelning! Stor kram från oss.

OBS! Vi glömde ta en bild till dagens podd, så fick därför bli vår omslagsbild till dagens avsnitt. ...