"Vår största folksjukdom"

Vill du vara med i en självhjälpsgrupp med tema "Utmattning" som startar den 31 oktober?
Gruppen träffas på nätet, genom ett program som heter ”Zoom” varje torsdag kl.15.00-17.00. De första tre gångerna finns en av Solkattens igångsättare med för att få igång gruppen och visa hur samtalsmetoden "Rundan" går till.

Det finns plats för max 10 deltagare i gruppen.

Att delta i självhjälpsgrupp är gratis, men för alla som kan uppskattar vi ett bidrag på 10:- varje gång. Du kan betala till Swish 123 33 99 862.
Vi använder “Rundan”, när vi delar det som finns inom oss. Rundan är en metod för att kunna mötas från hjärtat på ett annat sätt än det vi oftast är vana vid. Där får vi t.ex. tala till punkt, utan att bli avbrutna och få ovälkomna råd, eller att någon annan helt tar över och börjar prata om sig själv. Vi delar på samtalsutrymmet och får träna oss i att tala i jag-form istället för den man-form, som gör att vi distanserar oss från de tankar och känslor som finns inom oss. Rundan är ett mycket bra sätt där du känner dig sedd, hörd och känd samt hittar dina egna svar inom dig själv.

Vill du ha en plats? Kontakta i så fall oss på mail: info@raktiniväggen.se

Varma hälsningar, Alexander och Jennifer ...

Idag fick vi besök av Mona Drar. Vanligtvis brukar vi låta våra gäster göra en s.k. ”delning”, när de gästar vår podcast. Vilket kortfattat betyder att de sitter ensamma med micken och pratar själva, där de låter intuitionen visa vägen, för vad som ska sägas. Idag kände vi dock att vi skulle vilja prova att ha ett oförberett samtal istället. Så just nu sitter Jennifer och Mona och har ett spontant samtal, som vi spelar in. Mona har väldigt mycket värdefull kunskap och erfarenhet som kan hjälpa dig som har stressrelaterad problematik. Hoppas ni vill lyssna på avsnittet när det släpps. Vi återkommer kring vilket datum det släpps. ...

📝Textdelning📝

Johan:

För första gången på väldigt länge börjar jag få kontroll över mitt liv och mitt mående. För fem år sedan hade jag ingen kontroll, ingen kontroll alls. Men jag tyckte allt var bra, nästan. Visst förstod jag att något inte var rätt, men jag körde på ändå. Varningsklockorna ringde, vartenda larm tjöt. Men jag körde på ändå. Vad är det som får oss att driva på tills det inte går mer? Vart i samhället är den där felande lilla delen som får vissa av oss att gå så snett att vi värderar nästan vad som helst högre än vår egna hälsa? Det är något jag funderar på än idag. För även om jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv genom min utmattning så vet jag inte när det tippade och var för sent.
Där för fem år sedan, när jag satt på köksgolvet och bara grät hejdlöst hade jag passerat den punkten för länge sedan. Jag hade drivit mig själv så hårt på så många plan att läkarna sa att “du kunde ha dött där”. Det gick veckor. Mediciner. Snart är jag tillbaka tänkte jag. Måste bara vila lite mer. Att jag sov bort dygnen, knappt kunde föra samtal eller klara mig själv såg jag inte. Det gick månader. Terapi. Rehabilitering. Tillslut hade läkarna förlängt min sjukskrivning till år. “Skönt att du är tillbaka och är frisk igen.” Nej det är inte skönt att komma tillbaka, nej jag är inte frisk. Nu började den svåra biten. Att inse att jag inte ska tillbaka. Att inse att jag är långt från frisk. Att börja om och börja ta in att det aldrig kommer bli som förut. Att börja förstå min egna kropp. Träna på att känna av vad jag klarar och inte klarar. Träna på att inte tänka för mycket, att ha en balans. Träna på att säga nej, prioritera, ta bort, minska krav, stressa ned, slappna av, njuta, skratta, vara glad.
Jag tror inte jag njuter mer av allt livet kan ge nu än tidigare. Istället njuter jag mer av att vara nöjd, klappa mig själv på axeln och känna att det duger. Jag duger. För varje dag så känner jag mig själv bättre och varje dag tar jag lite mer kontroll. För efter en utmattning är det viktigaste att åter ta kontrollen. Att prioritera sig själv framför allt annat och inte allt annat framför sig själv.
---------- ...

Känner du igen dig? ...

🎙Nytt poddavsnitt🎙

Avsnitt 117 - Utmanande omständigheter

Jennifer har haft en väldigt tuff tid, vilket har gjort det svårt för oss att släppa ett eget poddavsnitt. Alexander har haft lite utmaningar på sitt håll också. Vi berättar om de senaste veckorna – mående och händelser. Återkom gärna med feedback på vad ni tycker och känner kring avsnittet. Kram ❤️ Ni hittar poddavsnittet där alla poddar är.

Prenumerera, recensera och betygsätt oss gärna på iTunes, eller i din poddapp så andra vet att vi finns! ♥ ...

📝 Textdelning 📝

@sannasstory

Jag föll. Det som var jag försvann. Jag ville bort från situationen, bort från mig själv. Frustrationen var total när jag inte längre kunde fly. Jag slets mellan att våga känna efter eller att försöka leva upp till bilden av mig själv.
I början av min sjukdomsperiod vågade jag inte berätta. För någon. Att jag förlorat mig själv. Jag kände mig svag och jag var så rädd för att bli dömd. Som att värdet på mig förlorades i takt med min svikande prestation. På något vis blev det viktigare för mig att försöka vara den jag varit än att faktiskt våga möta och lyssna på mig själv där och då.
Vilken såklart förvärrade situationen.
Helt plötsligt hade jag glömt vad folk heter, jag glömde ord och hur jag skulle hitta hem. Jag kunde jag inte längre vara bland folk. Det var för mycket ljud. Jag kunde inte gå i en affär utan att få ångest. Allt ljus och alla ljud tröttade ut mig fullständigt. Jag klarade vissa dagar inte av någonting. Stressen åt upp mig. Gjorde mig handlingsförlamad.
Jag kunde knappt andas per automatik. Jag fick koncentrera mig på att andas in och att andas ut. Det var en ryckig andning som också gjorde att jag hade värk, pirr och domningar i händer och fötter. Jag var ständigt yr och händerna skakade okontrollerat.
Trötthet, frustration, irritation och ilska var min vardag. Låste in mig i badrummet och bet ihop tänderna så jag trodde de skulle rasa sönder. Förlorade helt min annars så glada, nyfikna och sociala person. Och som jag letade efter henne.
Allt sådant som jag älskar att göra fanns det inte längre någon glädje i. Jag kände mig totalt värdelös. Som sambo, syster, dotter, vän men framförallt som mamma.
Där och då när jag inte visste hur jag skulle gå mig själv till mötes var livet ett fullständigt kaos. Min annars målmedvetna och drivna person kunde inte prestera mig ur det här. Jag föll rakt ner i ett mörkt hål och trodde aldrig att jag skulle orka resa mig igen. Det tar lång tid att brytas ner och lång tid att komma tillbaka.
Stanna upp, andas & våga vara i nuet, här & nu. I nuet finns ingen oro❤️ ...

Hej!
Vi har skapat en enkät i syfte att ta del av vad ni tycker om det vi står för; bland annat om upplevelser av podcasten och sociala medier, om det finns konstruktiva förslag till förbättring och om intresse för framtida föreläsningar finns. Svaren sammanställs för att på flera sätt förbättra vårt arbete.
Vi vore väldigt tacksamma om ni har ork, tid och vill fylla i denna enkät!

Länk till enkät: https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSd0PIplVzif7cvRaIe7sZJaXCrAcm0X7U1eUX9VxF-QUyJOvg/viewform

Länken hittas även under linktr.ee/rakt_in_i_vaggen

Sprid gärna till så många som möjligt.

Tack och kram, Jennifer och Alexander 🌸❤️ #enkät #raktiniväggen #utmattningssyndrom #podcast #föreläsningar ...

...